När eleven håller i lektionen...

... blir det lite mer verklighetsförankrat, lite mer intresseväckande, mycket mer levande.

Klassen satt knäpptysta när det var dags för Sakarias Söderlund i åk 9 att berätta om sin gammelfarfars öde i det då sovjetstyrda Estland. Gammalfarfar Herman var präst, vilket inte var ok i den kommunistiska regimen. Herman deporterades och den kvarvarande familjen förföljdes och fick fly till Sverige.

Gammelfarfars öde och familjens flykt berättades genom släktfotografier varvat med fakta om den sovjetiska regimens brott mot mänskligheten. Presentationen avslutades med diskussionsfrågor i smågrupper i sann språkutvecklande anda. Eleverna fick diskutera frågorna:

• Finns det människor i världen idag som är förföljda på grund av sin tro?
• Hur skulle det vara för dig om du förföljdes på grund av din tro, åsikter, hudfärg mm?

Efter smågruppsdiskussionerna höll Sakarias i en helklassdiskussion där alla grupper fick redogöra för sina smådiskussioner och diskussionen lyfte en nivå till.

Klassen läser just nu om folkmord där vi fokuserar på förintelsen, de kommunistiska regimernas (Sovjet, Kina, Kambodja) brott mot mänskligheten och folkmordet i Rwanda.

När man läser om folkmord kan det bli väldigt abstrakt och de stora dödstalen kan därmed bli svåra att ta in. Många elever sitter dock på egna släkthistorier som kan lyftas upp och göra undervisningen mer levande, verklighetsförankrad och nå eleverna på ett djupare plan. Detta var ett sådant exempel.