fredag 17 mars 2017

Läsning, läromedel och digitalisering

Innan jag nattade min 4-åring igår hade vi läst i drygt 45 minuter. "Bara en bok till", bad hon med den lenaste rösten. Vi hann avklara två Mamma Mu och en Pettson.
En av gårdagskvällens läsupplevelser

Med samma lust och engagemang öppnar inte mina elever läroböckerna. Snarare gör de allt de kan för att undvika bokhyllan eller den digitala boken för att istället googla.

Under den senaste veckan har jag deltagit i flera diskussioner om läsning och läromedel. Efter att vi inom ramen för Läslyftet har analyserat läromedelstext har vi kommit fram till att det finns en hel del mer att önska av det grundläromedel i SO som vi använder på vår skola.

Jag har också vid ett flertal tillfällen den senaste tiden fått frågan från föräldrar varför eleverna inte får med sig läroböcker hem.

Vilken roll har egentligen läromedel i vår digitala tid? Jag ser det som väldigt positivt att vi har en så bred tillgång till material genom de digitala resurserna. Vi kan ställa olika material mot varandra och vi har möjlighet att göra ett urval utifrån elevgruppen, arbetsområdet och inte minst mot det mål och syfte vår undervisning har. Vi har därför större möjligheter att anpassa vår undervisning.

Jag är dock inte läromedelsfri. Jag har en klassuppsättning av två olika läromedel i samtliga SO-ämnen. Jag ser dessa som ett grundläromedel som skapar trygghet och ordning för eleverna. Där finns en disposition och ordning de känner igen (för att vi har pratat om det och medvetet arbetat med att lära känna våra läromedel). Där finns en källa de kan använda för att ställa mot en annan källa. Ett grundläromedel är också viktigt i en tid av mycket obehörig personal, även om det inte är ett önskvärt eller ens ett acceptabelt läge, så är det ändå en verklighet och vi behöver anpassa oss till den verkligheten. Därför behöver vi ställa höga krav på det grundläromedel vi bestämmer oss för att ha på skolorna.

Jag ser dock inte att grundläromedlet behöver ges i ett exemplar till varje elev, vilket många föräldrar efterfrågar. Att skicka hem en bok som eleven blir ensam och utelämnad till ligger inte i linje med språkutvecklande arbetssätt. Jag tänker att vi ska arbeta med texter och begrepp med hög kvalité på lektionstid. Vi ska läsa tillsammans, vi ska ha textsamtal, vi ska klargöra otydligheter och vi ska bredda och fördjupa ämneskunskaperna, genom att systematiskt och strukturerat arbeta med texter och vi ska ge eleverna lässtrategier.
Jag möter också föräldrar som ifrågasätter användandet av digitala texter och att så mycket av skolarbetet sker digitalt. Här tänker jag att det ena inte får utesluta det andra och att en sund variation är viktigt. Vi vet t.ex. att muskelminnet som arbetar när man antecknar för hand är viktigt för att minnas. Samtidigt erbjuder de digitala anteckningsalternativen andra fördelar. Våra elevers framtid kommer inte bli mindre digital och vi behöver rusta dem för den framtid de kommer möta och de krav som den kommer att ställa på dem. Som politiker på samtliga nivåer får man t.ex. alla handlingar digitalt och så kommer det bli inom fler områden i framtiden, därför är det viktigt att ha utvecklat förmågan att kunna ta till sig digital text. Rätt medel vid rätt tillfälle och variation är mina ledstjärnor i detta.
Vi ska också ta hänsyn till att den svenska skolan är oerhört digital i jämförelse med skolor i många av de länder där de flesta av våra nyanlända elever kommer ifrån. Här måste vi på ett bra sätt se till att de inte slås ut, på grund av deras digitala ovana.

Jag började inlägget med att jämföra min 4-årings boklust med mina högstadieelevers snarare bokskygghet. Här måste min undervisning utvecklas för att eleverna ska nå den breda och djupa ämneskunskapen som förmedlas i breda och djupa texter, istället för att söka de korta och enkla svaren genom google-sökningar. Det handlar om hur jag ställer frågan så att läsningen blir meningsfull. Men framför allt behöver de ledas in i texten: förklara vad texten handlar om, förklara syftet med läsningen och ha samtal före, under och efter läsning. Det kräver träning och tid, därför är det viktigt att vi alla hjälps åt. Vi får inte rygga tillbaka, undvika läsning eller förenkla - det behöver jag då och då påminnas om.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar