tisdag 13 mars 2018

Vi måste stå upp för en kompensatorisk skola!

Den senaste tiden har jag hamnat i diskussioner om de höga förväntningarna som ställs på elever i svensk skola. Just nu pågår en debatt i Sverige om att kunskapssynen som genomsyrat skolan de senaste åren är för postmodern och ställer för höga krav på eleverna. På SvD:s ledarsida skriver Ivar Arpi om just detta under rubriken: “Åttondeklassare förväntas lösa finanskrisen”. Arpi konstaterar att inte ens de högutbildade föräldrarna förstår kraven eller kan hjälpa sina barn med de avancerade uppgifterna som skolan levererar. Han hänvisar till två reportage som SR har gjort, du kan lyssna på dessa här och här. Han och fler med honom förespråkar istället en skola där eleverna ska kunna rabbla kungar, memorera faktakunskaper och reproducera lärobokens innehåll. Det är lätt att mäta den typen av kunskaper och alla blir nöjda och glada, eller?


Skolverket visar att föräldrarnas utbildningsnivå starkast påverkar elevernas kunskapsresultat. Skolan har därför en viktig uppgift i att kompensera elevers olika förutsättningar. Ett annat viktig uppdrag är att förbereda elever för att leva och verka i samhället och kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Når vi dit genom att ägna tiden åt att memorera faktakunskaper? Eller är det inte dit debattörerna vill nå?

Varför är jag då så mån om att ha höga förväntningar på mina elever och varför försvarar jag de uppdrag skolan har givits och som framskrivs i läroplanerna? Jo därför att jag vill att alla elever ska nå så långt som möjligt och kunna nå sina drömmar, oavsett sina föräldrars utbildningsnivå, oavsett sin socioekonomiska bakgrund, oavsett vilka förutsättningar till läsning eller samtal eleven får tillgång till hemma.

De exempel på elevuppgifter som lyfts i debatten, tycker jag är riktigt bra uppgifter. Men de visar också på vikten av att ge lärare reella möjligheter att vara just lärare. Det handlar om att ge lärare tid att utveckla och planera sin undervisning, tid till kompetensutveckling, möjligheter till reflektion och kollegialt lärande för att kunna bygga en undervisning som gör att alla elever kan klara av att lösa dessa uppgifter på olika kvalitetsnivåer.

De elevuppgifter som ges exempel på i debatten ställer höga krav på eleverna. De ska göra något mer med faktakunskaperna än att bara memorera och återge det. Det kräver en språk- och kunskapsutvecklande undervisning där den slutliga uppgiften föregås av nedanstående steg:
  1. Skapa motivation och intresse, aktivera elevernas förkunskaper.
  2. Bygg tillsammans upp kunskap om ämnesområdet - faktakunskaper och begrepp. Genom att eleverna får vara aktiva, lära av varandra och synliggöra sina egna tankeprocesser, blir undervisningen meningsskapande för eleven.
  3. Utarbeta stödstrukturer för eleverna, det kan handla om begreppslistor, inspelade genomgångar, tankemodeller att fylla i, lässtrategier, digitala verktyg som stödjer lärandet.
  4. Arbeta tillsammans, läs texter inom området tillsammans, skriv egna texter tillsammans. Lös en liknande uppgift tillsammans i klassen. Markera uppgiftens struktur, begrepp, modeller. Lägg fokus på att visa hur uppgiften ska lösas. I det här steget visar läraren hur man kan lösa uppgiften med olika kvalité - det som sedan ligger till grund för bedömningen. Då framgår också tydligt vilka krav som ställs.  
  5. När undervisningen följt ovanstående steg och man arbetat med stödstrukturer, med elevaktivitet och man lagt grunden för fakta och begrepp, så kan eleven på egen hand vara redo att ta sig an en uppgift där man använder de högre tankemässiga förmågorna såsom att resonera, argumentera, förhålla sig källkritiskt till, jämföra eller föreslå lösningar.
En sån här undervisning är språk- och kunskapsutvecklande. En sån undervisning lämnar ingen ensam med sin kunskapsutveckling eller faktainhämtning. I en sån undervisning kan man låta åttondeklassare lösa finanskrisen och självklart är det en uppgift som ska lösas under lektionstid med en lärare som stödjer och hjälper.   


Att bygga en undervisning som är kompensatorisk på det sätt jag beskrivit kräver tid för planering, kompetensutveckling och tid för reflektion och kollegialt lärande. Det är sådant som kostar pengar. Att bygga en undervisning som syftar till att memorera kungar eller reproducera lärobokens innehåll kräver avsevärt mycket mindre tid och kostar således mindre. Det handlar därför om att göra de investeringar och prioriteringar som är nödvändiga för att ge alla elever möjligheter att stå rustade för att kunna leva och verka i samhället och i en framtida komplex verklighet med stort informationsflöde och snabba förändringar.

Flytta inte fokus från huvudorsakerna till de sjunkande resultaten i internationella mätningar. Nämligen en allt mer segregerad skola, en alltmer homogen elevsammansättning på skolorna, där skillnaderna i resultaten mellan skolorna ökar. Fundera på vilka orsakerna till detta är, för det är knappast så att det beror på högre ställda krav på eleverna eller en postmodern kunskapssyn - det är att flytta fokus. Slå vakt om skolans kompensatoriska uppdrag och skapa möjligheter för alla barn att nå dit de vill oavsett deras bakgrund.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar